Alla utbildningsmetoder har i grunden en inlärningskoncept. Vad är inlärning?

“En gradvis, omfattande, aktivt och humanistisk process som stimulerar en förändring i personerna och maximerar deras biopsykosociala resurser inom en förändrande miljö.” (Guerra, 1996, s. 30)

Utbildningen är en gradvis process eftersom den innebär förändring i egen takt, den respekterar personens genetiska egenskaper och den miljömässiga påverkan. Det är omfattande eftersom det rör hela människan.

Personen kan förbättras i alla avseenden så länge det finns en avsikt att utbilda sig, detta gör utbildningsprocessen till något aktiv. Människan bygger sin utbildning genom eget aktivitet, och det behövs nödvändigtvis intentionalitet för en utbildningsprocess.

Utbildningsprocesser sker i sociokulturella kontexter där det finns interaktion och influenser och man delger transformationer. (García Hoz, 1987, s. 23)

I den här forskningsprojekt delar vi Sanchez definition av metod(Sánchez, 1997, s. 29):

“En metod i språkundervisning är en uppsättning bestående av:

En teoretisk grund som härrör från konsekvent tro och övertygelser som driver handlingar.
En lista med språkliga element som väljs enligt ovanstående teoretiska grund. Dessa element utgör undervisning och lärande mål.
En uppsättning lämplig teknik för att uppnå de föreslagna målen.”

III.1 Teoretisk referensram

Projektbaserat lärandets ursprung i pedagogik går kanske tillbaka till det sextonde århundradet. PBL började användas i arkitektur och teknikskolor där italienska lärare uppmanade sina studenter med utmanande uppgifter som att utforma en kyrka, monument eller ett palats. Dessa uppgifter var avsedda att ”låta studenterna använda på ett självständigt och kreativt sätt, regler och principer för sammansättning och konstruktion som de redan hade gått igenom i lektioner och workshops.” [1] (Knoll, 1997) Eleverna presenterade arbeten som ingick i en tävling och uppgifterna var hypotetiska, av denna anledning kallades de ”Progetti”. Termen ”Progetti” först dök upp i ett pedagogiskt sammanhang i Academia di San Luca i Rom.

Den amerikanska pedagogiska filosofen John Dewey och hans efterföljare: William Heard Kilpatrick, skulle föra tillbaka i fokus PBL i början av nittonhundratalet. Både Dewey och Kilpatrick var reaktionära till den encyklopedistiska rörelsen och var medlemmar av den nya skolan som postulerar en metod där ”att göra” är i centrum för inlärningsprocessen.

Senare stöds PBL av den konstruktivistiska syn på lärande, som Jean Piaget och David Ausubel tar fram och som också efteråt berikas av Leif Vygotsky som lägger vikten av kooperativt lärande och lärandemiljöer.

Under de senaste decennierna, uppkomsten av teorin om multipla intelligenser, som utvecklats av den amerikanske psykologen Howard Gardner och ökningen av informations och kommunikationsteknik har gjort denna metod återigen relevant i skolans värld sedan nästan ett århundrade av dess uppsving i västvärlden.

John Dewey, den amerikanske filosofen, tillsammans med sina kollegor från den nya skolan började ge ny definition av utbildning i början av nittonhundratalet. Dewey förespråkade en filosofi där teori och praktik är enade. Hans teori är baserad på den moraliska övertygelsen att ”demokrati är frihet.” I sin pedagogiska teori uppnås inlärning genom att lösa problem.

Dewey var övertygad om att det inte fanns någon skillnad i upplevelsens dynamik mellan barn och vuxna. Båda är aktiva varelser som lär genom sin konfrontation med problematiska situationer som uppstår i samband med aktiviteter som har fångat deras intresse. Tanken är ett instrument för att lösa erfarenhetens problem och kunskap är en ansamling av visdom som genereras av att lösa dessa problem. (Westbrook, 1999)

Senare beskrivs hur ett problem är tillvägagångssätt som startar utvecklingen av ett skolprojekt. Och hur denna vision av lärande som Dewey har är den främsta drivkraften för projektbaserat lärande.

Dewey hävdade att handling föregår kunskap, ” när han placerade handlingen före tanken, föreslås den grundläggande principen om ”learning by doing ”, vilket är en av principerna för elev-aktiva metoder.(Montemayor, 2007)

I sin experimentella skola, Dewey ansåg att barn hade med sig intressen och aktiviteter från deras hemmiljö och lärarens roll var att undersöka vilket ”råmaterial” fanns för att vägleda åtgärder gentemot positiva resultat. I sin skola, Dewey organiserade yrkesgrupper för barn parallellt med aktiviteter som utförs i det dagliga livet. Enligt Dewey, när ett barn förstår varför han måste skaffa sig kunskap, kommer han att ha ett stort intresse av att förvärva kunskap. Barn delade ansvaret i utvecklingen av sina projekt, vars genomförande präglades av en kooperativ arbetsfördelning.

Demokrati och känslan av kooperativt samarbete var central för Dewey. Enligt honom, lärare bör skapa en ”miljö för utveckling av sociala vanor med intelligent förståelse och ansvar.” (Westbrook, 1999).

Det samtida kollega till Dewey vid Teachers College, Columbia University: William Heard Kilpatrick publicerade 1918 ”The Project Method”. I denna bok fokuserar Kilpatrick sin pedagogiska teori på att ge studenterna meningsfulla och intressanta upplevelser som gör att de utvecklar sin känsla av kreativitet. Det var inte viktigt för Kilpatrick att en student skulle få en verklig förståelse för metoder som dominerade fram till dess. Kilpatrick förstod elevernas behov att engagera sig i saker som var meningsfulla för dem och bestämde sig för att utforma aktiviteter son hade sin ursprung i elevernas intressen. (Beyer, 1997, s. 3)

Kilpatrick förespråkade att lärare skulle alltid behålla höga förväntningar på sina elever och att deras intressen respekterades som Beyer nämner: ”Kilpatrick förväntade det bästa från sina elever, firade sina prestationer och respekterade deras intressen, samtidigt arbetade han från sina erfarenheter och expanderade dem. (Beyer, 1997, s. 4)

I tillämpande av PBL enligt Kilpatrick, är det nödvändigt att arbeta med en dominerande syfte där eleverna deltar frivilligt. I Projektet ska eleverna förena sina intressen med det som händer i världen på ett medvetet och spännande sätt. Som konsekvens av den här processen, en bro skapas mellan lärande och livet. Klassrumsmiljön bör erbjuda forskningsmöjligheter där eleverna kan lära sig att tänka och handla fritt och intelligent.

I Kilpatricks PBL ”Barn är människor som är och bör aktivt vara engagerade i att försöka förstå få större befogenheter i världen de bor i” (Beyer, 1997, ss. 11-12)

Även om många av de teoretiska konstruktioner som presenteras av Kilpatrick är oftast inspirerade av John Deweys pedagogiska filosofi, har Kilpatrick alltid ansetts den officiella skaparen av PBL 1918. (Montemayor, 2007)

[1] Originaltext: ..enabled them to apply , independently and creatively , the rules and principles of composition and construction that had been acquired in lectures and workshops.”